Jag längtar så otroligt mycket efter att få sova ordentligt. De senaste 3 veckorna har jag fått sova 2 nätter. Allt jag trodde om att vara sliten innan är ingenting emot hur dessa 3 veckor har varit. Tanken på att det är minst 14 dagar kvar till någon form av avlastning gör att jag egentligen bara vill gråta. Men jag försöker att bara göra det varannan dag, som i ett sätt att hålla ihop liksom.
Det är fortsatt kaos i världen på grund av Corona. Det känns svårt att veta vilka följder detta kommer få, men jag har bestämt att jag tar en dag i taget och så länge jag och monstret inte blir sjuka så kan vi nog överleva. Det är ifall vi måste vara hemma hela dagarna det blir riktigt jävla slitigt.
Det känns som det är mycket som ska göras men energin och motivationen saknas så jag kommer liksom aldrig till skott. Har en känsla i magen av stress för jobbet med, för det känns som att jag har mycket att göra där med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar