Sniglar

Hela världen har panik och det är inte utan att det rycker med en. När det hela kryper närmre och inkräktar mer och mer på min vardag.

Jag försöker hålla mig källkritisk, inte gripas av irrationell panik och sedan göra massa irrationella saker.

Jag oroar mig för så många saker. Vad ska vi göra på jobbet om vi behöver stänga. Hur ska jag orka och klara av att ta hand om monstret om förskolorna stänger, eller ifall de skickar hem honom för att han är lite snorig (vilket borde bli snart för det är den säsongen), hur ska jag klara det ekonomiskt ifall de stänger förskolorna.

Sedan påverkar ju hela läget i USA väldigt mycket med. Förstår inte när folk ska inse vad det är för shitstorm som kommer och dra de nödvändiga bromsarna och inte bara tänka i nuet. Suck är allt jag kan säga.

Nu har jag lyckats ha en lugn morgon, fördelen av att kunna få en barnfri natt här och där. Nu ska jag försöka rycka upp mig, försöka lyfta den väldigt tyngden från mina axlar och ignorera klumpen i magen för att åka och jobba lite.