Lite stress, lite ångest, lite smärta

Vissa dagar vaknar man bara och känner sig så otroligt otillräcklig.
Jag känner att jag inte är så bra jag borde vara på mitt jobb, att jag inte är en tillräckligt bra mamma, att jag inte tar tillräckligt bra hand om mig själv, att jag inte tar tillräckligt med hand om huset och att jag inte tar mitt ansvar som medborgare i världen. För att inte tala om att jag inte känner mig som en särskilt bra flickvän. Även om ordet flickvän får mig att känna mig som en 15 åring. Att vara mamma och flickvän låter lite wierd.

Jag vet att jag inte ska ha höga krav på mig själv men bär på väldigt mycket inre stress. Jag hoppas att en del av det kan lyftas efter att "Det tutar och blinkar" kommer till biblioteket på lördag. Jag gillar ju inte att stå inför folk, så jag har redan stressdrömmar om hur det ska gå.