Jag är ibland väldigt impulsiv. Nu raderade jag alla gamla inlägg, som jag ändå mest sparat för att det känts nostalgiskt inte för att de innehöll några litterära underverk.
I en stund av tristess, eller bara torftighet startade jag datorn och insåg att jag har lika lite att göra på den som på telefonen. Men insikten av att mobilen/datorn inte kan tillfredsställa mina lediga minuter får mig att reflektera av avsaknaden på hobbys. Snarare avsaknaden av det där inre lugnet att faktiskt kunna sätta mig ner och göra något jag själv vill.
All min "lediga" tid går till att förbereda inför jobb, städa i huset eller försöka strukturera upp något av de växande kaos-områdena i huset. Men det är lite som att försöka eld med tändvätska, för varje låda jag rensar hittar jag 1000 saker som inte har en naturlig plats. Egentligen tror jag att jag skulle kunna vara en jävel på att platsbanta. Det är ju tragiskt att jag är tillsammans med någon som verkar komma hem med mer saker än det rimligtvis kan tänkas behövas för vårt hus i dess nuvarande skick.
Snart kommer han med med barnet och maten. Några timmar av städande och lugn var väl behövt.
Försöker inte få panik över insikten att det var sista timmarna av barnlös frihet jag kommer ha på ungefär 6 veckor. Jag vill tro att någonstans inom mig gömmer sig den där styrkan att klara av att vara en ensamstående förälder, en produktiv arbetare och positiv kollega och vän även om jag måste erkänna att jag inte har den blekaste aning om hur det ska gå ihop sig.
Den som överlever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar